sextonde inläggeeetetett

Reflektion om kärlek.
Skriven av: Therese Standar Ylläsjärvi, B90!

Det finns olika sorters kärlek här i världen. Det kan vara kärlek till en gud, en familjemedlem, en släkting, ett husdjur, en vän eller en kompis. (Det är en skillnad på vän och kompis, en vän är en sådan som står en nära som man litar på och dessutom kan ha kul med. En kompis är en sådan man säger ”hej” till i korridoren men inte mer, enligt mig i alla fall.) När jag hör ordet kärlek så kommer det upp en massa klipp i huvudet med massor med lyckliga tjejer och killar som sitter där i soffan och får sin första kyss, men nu inser jag att det finns kärlek för mer än så. Kärlek betyder för oss alla, men att ha en fin familj och vänner är det viktigaste för mig, att veta om att det finns folk i närheten som bryr sig om en. Det är nog det finaste med kärlek. Jag visste inte först vad jag skulle skriva om, men senare kom det klart i mitt huvud. Jag har en underbar vän som heter Angelica och hon hade jag tänkt skriva om.

Angelica och jag såg varandra första gången någon gång under höstterminen 2007, hon gick sitt sista år och jag mitt första. Vi båda hade nog dömt varandra innan vi ens pratat med varandra. Hon umgicks med de människor som gjorde mig osäker och därav var hon en utav dem. Jag tröttnade väldigt fort på skolan och alla elever och var väldigt mycket hemma, en kväll i början av december satt jag framför internet. Det var folk som var elaka (Jag väljer att inte nämna några namn.) och hon försvarade mig. Det trodde jag aldrig att just hon skulle göra och jag trodde verkligen aldrig att vi skulle börja prata över internet. Men så på julavslutningen sa vi ”hej” till varandra och dagen efter umgicks både jag, hon och Anna. Jag förstod aldrig att vi skulle få en sådan fin vänskap som vi har idag.

Om Angelica skulle försvinna ifrån mig, som nästan hände en gång, så skulle jag sjunka genom jorden och stanna där. För det var så det kändes när vi bråkade om något idiotiskt som jag inte kommer ihåg var det var, men det skulle inte förvåna mig om det var om något idiotiskt. Ingenting skulle bli som det var förr. När man är med Angelica så fylls men utav en sådan lycka, men känner sig bokstavligen fri ifrån allting och om hon helt plötsligt inte skulle existera i mitt liv vet jag inte vad jag skulle göra. Hon är en underbar person, det är hon verkligen.