Kära marlboro,
minns ni den där gången.. klockan 00:13 en sommarnatt i augusti.
Minns ni att jag blåste tillbaks.
Jag har älskat er sen dess,
under kudden..
Ingen bryr sig utom ni.
Skulle sända en hälsning, alla hälsar: Mormor, kusinerna.
Alla som sett hur lycklig jag blivit sen vi träffades.
Oh er färg,
jag minns hur vi rodnade tillsammans i hettan,
satt och skakade av köld.
Försökte parera,
men oemotståndligt.
Marlboro, jag saknar er.
Snälla, ring mig!

Det är klart vi försöker ringa
och det är klart att det är upptaget.
(Vi antar att du inte pratar med honom)
Men ibland om nätterna ser du oss glöda, som den där natten.
Vi minns ditt motstånd.
Vi minns nån som sa att det man önskar mest,
det är det man måste undvika.
Förlåt för den dåliga andedräkten, förlåt för kylan trots augusti.
Vi har försökt, det har vi verkligen.
Men vi tror inte att du vill.