Jag är så jävla besviken på mig själv, jag hade lovat mig själv att klara det här nu. Jag klarar inte att gå upp klockan sex på morgonen fyra dagar i veckan för att ta mig till skolan och klara den jävla skiten till skola så jag kommer in på ett gymnasium och sedan får ett jävla jobb. VARFÖR KLARAR INTE JAG DET MEN ALLA ANDRA?!?!?!? Fyfan för mig. fyfan.

Min sötboll kommer inte alls hit idag, för att jag är dålig, jag åker till honom imorgon istället. Jag tror inte han vill träffa mina föräldrar ändå. Åh, jag håller på att bli galen.



Jag vill krossa någonting brutalt, jag är så jävla arg på mig själv. Nej, egentligen vet jag vad jag vill, jag vill få det att rinna som det gjorde för tre veckor sen. Men så kommer Tommy's röst upp i huvudet som säger "Det är inte bra, sluta med det!" Så jag kan inte. Och det är bra, antar jag. Men jag tvivlar. Det gör så ont inom mig, och De är aldrig tysta.. Det finns ju bara ett sätt att tysta De. Men jag kan inte, jag vill, men kan inte. ÅH!

Jag har somnat innan tolv hela veckan, ja, bortsett från igår då. Men ändå får jag ingen sömn, allting är lika segt som vanligt. Jag kommer verkligen inte upp, det är som att jag dygnar och somnar precis innan någon väcker mig. Alltid är det något som ska krångla, och oftast så är det jag.